"Dagen efter anlände Erik med Konjaken i högsta hugg. Så vad väntade vi på? Vi bunkrade – ett för fritidsseglare allmänt använt begrepp som innebär att man handlar mat, tankar och går på bolaget (även om vissa besättningsmedlemmar redan har sprit med sig) – och invigde stadens nya thaikrog innan vi lade ut med sikte på Storjungfrun. Tre glada besättningsmän var vi; samt en aktergast vid namn Hr Johnson vilken sedermera skulle visa sig vara en riktig joker i leken, och nu var vi alla på våg! Det senare ganska bokstavligt för det blåste bra rätt i nosen och vågorna var friska de också. Hr Johnson fick spänna musklerna redan från början. Delar av manskapet fick visst lite känning. Men det hela gick bra, förutom att kaptenen förorsakade en ganska lång avsaknad av en styrbordslanterna. Med solen på väg ner under horisonten kunde vi vid halvtolvtiden kasta ankar i Storjungfruns famn."


1. Mastad och klar i Segelvik, redo för årets äventyr.
2. Riktning söderut - mot Limön. Härligt varmt i solen.
3. Original-Guglan vajar i vinden.

"Vid ankomsten hade vi lagt till vid turbåtsbryggan. Flera personer på ön varnade oss för kaptenen på den båten (utan att vara så där direkt specifika som man kan önska i sådana lägen). Dagens sista tur hade i och för sig gått men klockan tio dagen efter anlände den första. I lagom tid ankrade vi en bit bort för att förbereda det sista inför vår egen avfärd. Turbåten kom punktligt och givetvis hittade kaptenen något att ”säga till” oss om: vi hade ankrat för nära så det blev svårt för honom att backa ut. Nåja, på behörigt avstånd från turbåten gav vi oss iväg mot Ängskär. Det skulle komma att bli vårt längsta ben för i år. Efter knappt tolv timmar och 36 distans till sjöss puttrade vi återigen med den nedåtgående solen i ryggen in till Ängskärs klubb där min mamma och pappa tog emot med välkomstdrink och allt. Nu väntade två nätter i riktiga sängar!!"


1. Turbåtsbryggan på Limön. Vi är här nu, Ester!
2. Svensk båtsommar.
3. Sakta glider vi in till Ängskärs klubb. Välkomstdrink väntar - och överraskande nog fler medlemmar i SöSS.

"När vi gick från Öregrund hade vi till en början rejäla kryssbogar och det lutade en hel del. Under ett slag sade det plötsligt ritsch i storseglet. Men eftersom båten nu för tiden var bestyckad med riktigt saltstänkta matroser var det snart bytt mot det andra och färden kunde fortsätta som om inget hade hänt." ... "I Grisslehamn åkte kapellet på för första gången. Och det var inte för att det regnade – vi behövde skugga!!! Dagen efter monterade kapten dessutom upp ett provisoriskt soltak under färden genom Väddö kanal. Det var vaaaarmt och en strykande åtgång på solskyddsfaktor. De mer ornitologiskt intresserade ombord var tämligen övertygade om att vi i hettan siktade en havsörn över Väddö. Men möjligtvis var det en häger..eh..hägring. Vid första broöppningen – Älmsta – tog vi en timmes lunchpaus. Där var det också avstigning för matros Ekvall. Men vi misströstade inte ty vi visste att han skulle dyka upp igen. Det var visst en mobiltelefon inblandad också – på tal om att dyka upp menar jag. Eller snarare dyka ner."


1. Varför maten aldrig räckte.
2. I väntan på broöppning vid Älmsta. Erik lämnar skutan.
3. Koloss glider förbi Furusund.

"Nu var vi i Saltkråkans vatten. Men eftersom vi ville hinna till Slagsta senast fredag eller lördag, tänkte vi ta det besöket på återvägen. Hinna, detta ord som borde förbjudas till sjöss. Eller på semestern över huvud taget. Men, men, så planerade vi."... "Efter tio dagar på sjön nådde vi Waxholm. En sådan chock!!! Efter att i tio dagar bott i gästhamnar med sissodär max 20 båtar kom vi till en smockfull hamn med bortåt 200 gästplatser, folk och oväsen överallt. Och inte minst hamnvakter som kastade sig över en innan första foten nått bryggan – betala, betala, betala….! " ... "Den ansamling av segel som vi skådat strax före Furusund, som då mer verkade lite pittoreskt så där, hade nu blivit större och dessutom utökats med en hel hoper otrevliga motordrivna farkoster. Stora som små, privata som i yrkestrafik. De hade alla en sak gemensamt: svallvågor! Hit och dit, upp och ner till förbannelse. Vi slog helt enkelt fast att motorbåtsägare borde få en egen liten bassäng att leka i och lämna fjärdarna fria för segling. Saltsjöhelvetet var ett uttryck som förmodligen kunde höras mer än en gång. Under betydligt mer lugna former blev det på eftermiddagen dags för Gugglans första slussning (åtminstone i min ägo)."


1. Gugglan och Bosse slussar. En hel halvmeter!
2. Ibland fick kapten styra.
3. Ibland styrde Bosse.

"Med mälarmått mätt var vädret helt i sin ordning. Dåliga vindar men desto fler moln, regn av allehanda slag, blixtar och dunder. Jag läste någonstans att man inte bör hålla sig i maststagen när tiden mellan blixt och smäll understiger tio sekunder. När det såg som mörkast ut runt omkring oss undrade jag i mitt stilla sinne vad annat man inte ska göra när det börjar handla om fem-sex sekunder. Vara på sjön kanske?" ... "Klockan halv tio den 22 juli kastade jag loss igen. Ensam styrde jag kosan söder ut mot Stockholm. Jag skulle hämta upp originalmatroserna vid Stäket. Det gick bra, de var på plats, jag kunde tanka (jag tog chansen den här gången) och regnet kom. Dessförinnan hände det sig inte bättre än att kapten själv tog ett högst ofrivilligt dopp när vi skulle knyta fast båten. Eftersom regnet nu hade kommit för att stanna tog det också ett antal dagar för kläder och innehållet i plånboken att torka. Men det var vi vana med från förra sommaren. Vi fortsatte oförtrutet. Ack, om vi bara hade sett denna plurrning som det omen det var."


1. Stiltje på Mälaren - i väntan på nästa åskoväder.
2. Improviserad operationssal vid Hammarby sjöstad. (Lyssna på beskrivande känsloyttring)
3. Sigtuna är väl trevligt - men borde vi inte vara lika långt norrut, på andra sidan om slussen?

"Så här dags på seglingssemestern var det inte tal om så mycket slacking direkt. Det gällde att avverka distans norr ut. Nästa morgon styrde vi kosan mot Öregrund. Återigen hade vi vind från syd och gjorde god fart. 19 distans på fem timmar. Bosse och jag hade nu upplevt de två snabbaste dagarna under sommaren."... "Fastknuten i storskotsskenan och med fast beslutsamhet att stå ut dessa fyra timmar styrde jag för bidevind ut på Öregrundssgrepen. Guppigt blev det; akterdäcket som en simbassäng och endast för storsegel snittade jag knappt fem knop. I stor sett ensam på Grepen undrade jag mer än en gång vad som händer om det börjar blåsa ännu mer? Kanske det vore trevligast att slöra tillbaka till Öregrund ändå. Nej, nej, framåt, framåt. När jag styrde in i viken vid Ängskärs klubb drog jag milt sagt en lättnadens suck."


1. Solen säger god natt och jag och Bosse anländer till Grisslehamn
2. För full läns mot Öregrund.
3. Kapten får lön för årets slit.

"Den 20 augusti var vi äntligen hemma i Segelvik igen – Gugglan och jag. Samma kväll läste jag de sista sidorna ur ”I Odysseus kölvatten”. Och hur gick det för Göran, Mona och Daphne? Jo, det visade sig att jag var i mycket gott sällskap. I Heraklion på Kreta lade Daphnes motor av för gott. Resenärerna fick bogsering av ett italienskt fraktskepp ända till Elba. Trots likheterna hamnade vår seglingstripp ändå i ett annat ljus vid jämförelsen. De sista hundra sjömilen från Elba, skriver Schildt, fick vi klara oss med bara Daphnes segel. Deras ”sista bit” var så mycket som en tredjedel av hela sträckan vi gjort i sommar. Nästa sommar tror jag seglingen kommer att läggas på en tämligen rak nord-sydlig axel. Väster om Gävlebukten."

Läs hela berättelsen

Hem