GUGGLAN
1. Så här ser jag ut framifrån.
2. Hemma igen - ett gråkallt nästan folktomt Segelvik.
Självklart fortgår sedvanligt skruv-, lack- och renoveringsarbete även om båten är i sjön. Kölsvinet har också rensats från en hel del gegga som samlats under tiden på land - och som kanske passade på att rinna in mellan torrsprickorna innan Gugglan blev tät. Jag tänkte att den nya pumpen inte ska få en chock direkt utan får pumpa relativt lättsmält vatten till en början.
Smådetaljer skruvas hela tiden dit. En del för att sitta mer eller mindre permanent och andra för att sitta på plats tills jag får tid att göra en lite mer grundlig lagning. Dragningen av elkablar ses över. Jag har redan ritat ett mycket fint kopplingsschema som formodligen ingen annan än jag förstår. Än större problem med att förstå blir det om man tittar på själva dragningen i båten. Typiskt en sådan sak som får gälla tills vidare - att utvärderas under något år för att sedan dras om och monteras mer permanent. Men som Jänkarna säger: If it works, don't fix it!
18 juni
Det kommer 12 volt till allt som vill ha det. Kablarna är något stiligare dragna. Jag har till och med satt in en stereo. Det ska vara tyst på havet, men i hamn kan det vara skönt med lite radio. Frågan är om kasettbanden får hänga med ut på tur. Honoraret jag fick för min artikel i Kryssarklubbens årsbok har gått till nya fendrar - de var givetvis lite för långa - och en flaska Ardbeg som båtwhisky. Hyllan på styrbordsidan är lackad och monterad. Lyser givetvis. Och apropå det: Den nya lampan i förpiken är på plats. En hel del annat har också kommit på plats för säsongen och en rad små förbättringar har gjorts.
Idag, den 18 juni, fick Gugglan också sin mast på plats. Det var en blåsig dag men det gick bra. Jag kom ihåg både tätningsmuffen och vikingamyntet under mastfoten. Storfallet fick sig en ny dragning - en dragning som jag senare kom på inte fungerade så bra för två år sedan. Kanske det går i år? Lars Carlsson gjorde ett helt halvt dagsverke ute i Segelvik - tack för det! Vilken dag som helst kommer han också att få ett helt dagsverke ute på havet.
1. En blåsig dag kom den stora flaggstången i furu på plats.
2. Nu är allt annat också på plats! Ready to go!!
24 juni
Nu är det sista beslaget monterat, den sista strykningen fernissa gjord (några extra lager skadar i och för sig aldrig), den sista tampen dragen, inredningen på plats, seglen hissade och kontrollerade, tanken full, ankaret ombord etc. etc. Kort sagt är Gugglan helt redo för sommarens seglatser. Planen är att ta en premiärtur till Prästgrundet i morgon.
25 juni
En bit in på förmiddagen kastade Kapten själv, Anna, Magnus och Niklas loss för att segla mot Prästgrundet. Vindarna var sydliga och solen gassade. Detta var också Gugglans första segling för i år och således en test av rigg och annat nödvändigt för framfart. Allt fungerade till belåtenhet - dock fick vi inte upp seglet i topp på återresan men gjorde god fart ändå. Dessvärre hade jag glömt att göra något åt den stora torrsprickan på styrbords sida några bord upp från vattenlinjen. Till en början hade vi en rejäl kryssbog och vattnet forsade in. Lite tejp ditsatt i all hast fick räcka. Det var väl bara dynan som blev rejält blöt.
Överfärden blev mycket trivsam. Läns och sol. Två timmar tog det, inpassage, som inte är helt lätt att förstå sig på första gången man är där och tilläggning gick som smort. Besättningen tog en tur runt fiskebyn, tittade in i kapellet och klättrade på fyren. Ett mycket trevligt ställe. Värt fler besök - ett perfekt mål för en dagstur.
1. Sol, halvvind och glatt humör!!
2. Det smala inloppet till Prästgrundet
3. Fiskeläget på Prästgrund
Efter en sen luch på sill, snaps och grillat anträdde vi oss smått tillbakaresan. I det trånga gattet på väg ut måste vi ha kört på något för plötsligt tog farten slut - men inget dunk hördes. Vi backade en bit och försökte igen. Nu en bit längre från land. Storseglet fick sig som sagt inte en perfekt sträckning men det fick gå. Trots länsvindar på ditvägen kunde vi nu gå på en och samma kryssbog tillbaka. Det blåste lite sämre varför återresan tog nästan fyra timmar. Det hade mulnat på och det blev rätt kyligt mot slutet. Vid halvåttatiden kunde vi stillsamt och solbrända lägga till i Segelvik. En mycket trevlig dag!
6 juli
Gugglan har fått klara sig själv en dryg vecka medan kapten varit i Göteborg. En dag gjorde vi (brorsan, lille Ludde och jag) en utflykt till Orust. Jag skulle försöka lokalisera varvet (Söbbens varv) som Gugglan en gång i tiden är byggd på. Efter lite letande och rundfrågningar hittade vi på några ruckelliknande lokaler några kilometer norr om Henån. Där var öde och ingen hemma i bostadshuset. När jag gick ut på den minst lika ruckliga bryggan såg jag en liten motoreka närma sig. Det visade sig vara en brorson till de bröder som en gång haft varvet - bröderna Karlsson. Till min glädje hade jag nu på sätt och vis en länk till konstruktörerna till min båt. Roligt!
1. Söbbens varv på avstånd.
2. Antagligen såg dessa lokaler rejälare ut 1961.
3. Det ser faktiskt finare ut än det faktiskt blev.
6 juli
I dag, och till priset av en röd rygg, har Gugglan verkligen blivit färdig för ordentlig segling. Bortsortering av allt som inte ska vara med och stuvning av allt som ska med. Båten har också fått ett hackbräde (som tydligen egentligen inte heter hackbärde). Nu kan jag ensamsegla betydligt längre och bekvämare. I morgon kommer navigatör Bosse och vi far iväg söderut. Om vädret och vindarna tillåter kommer det att serveras strutsburgare till lunch. Sedan: tre veckors segling! Nu kastar jag loss. Yehooo!!!
26 juli
När alla tåtar och trasor var surrade, motorn uppdragen, båten fastknuten, kapten tagit ett rituellt dopp i hemmahamnen och matroserna fått sig en hopp-i-land-sup tittade jag på klockan. Den visade prick 18.00 den 24 juli, Gugglan har efter en dagsetapp på över 37 sjömil från Limön kommit hem igen!
I knappt tre veckor har vi varit ute på böljorna de blå. Matros Bosse har varit med hela tiden och matros Erik större delen av de dryga 380 sjömil som vi loggat från Segelvik till Segelvik. Ner till Norra Justerö kom vi (eller ligger Ingmarsö längre söderut?) och österut till Rödlöga. Två nätter tillbringade vi i naturhamnar - något jag aldrig gjort förut - och förutom i Norrsundet har vi varit tämligen förskonade från myggangrepp. Vädret har varit skiftande men aldrig dåligt. Något regn har vi knappt sett till. Som vanligt har vi ätit och druckigt gott. Självklart inträffar det en massa missöden också. Det hör liksom till. Grundstötning och storsegel som fastar i likrännan får väl räknas på det kontot. Mer om dessa förtretligheter och annat vi varit med om under seglingen kan du läsa om i reseberättelsen. Där finns också en hel del bilder att titta på.
30 juli
En solig dag i slutet på juli gav sig Niklas, Magnus och jag ut på en liten dagstur i solskenet. Vi gick ut mot öster och föll av söderut mot Storjungfrun. Det var tämligen stor dyning från nordost. Vilken skillnad det var att gå rakt österut mot när vi vek av mot Storjungrun! Vi flöt fram med dyningen i behagligt tempo.
Efter att ha rundat Lilljungfrun, Rönnskär, Enskär och Grimshararna med god marginal lade vi om kursen mot väst och satt så småningom kursen mot Grimskär. Att kryssa där, i Tuppsundet, kändes lite för jobbigt så vi tog ner seglen och satt på motorn för att gå in vid Enskärsorn. Där käkade vi lite improviserad lunch och promenerade runt ön.
På hemresan var kapten för lat att sätta segel. Det blev således motorgång tillbaka till Segelvik. När vi lagt till, diskat och gjort oss i ordning skulle jag bara hoppa ombord för att hämta plånbok och nycklar. I farten tappade jag nyckelknippan över bord. Snabbt sjönk den till botten. Osynlig från ytan, men jag visste var den låg. Nåja, den får väl ligga så länge. Lite fiske medels stor magnet ska väl göra susen. En snopen avslutning på en alldels förträfflig dag.
1. Magnus stökar till på akterdäck.
2. Dagens matroser har tagit lite ledigt (men kapten kom på dem).
12 augusti
Idag har jag varit med på min livs första kappsegling. Albertina race avgjordes med start vid Seglevik och mål utanför Skärså. Jag mönstrade på båten Shamrock - Cenit 33 - med hemmahamn Hudiksvall. Eftersom jag var helt ovan med kappsegling var jag helt beroende av skepparen Bosses order. Men snart hade jag (om ni frågar mig) kläm på det basala. När jag kände på ratten fick jag en chock. Den här var inte lika svårstyrd som min brors Spray 33. Med fullt rattutslag var det som att åka karusell. Vilken svängradie! Och lätt gick det. Det var bara en grej jag aldrig fick kläm på. En båt med ratt styrs som en bil - utslag ut styrbord gör att båten svänger åt samma håll. För en båt med rorkult, som jag är van med, är det tvärtom. Det blev några felmanövrar på vägen.
Vi fick en perfekt start och gjorde god fart under hela tävlingen. Det var bara spinnakersättningen som kanske inte gick på räls. Men jag tror inte vi tappade någon placering på det. Vi seglade in som sexa (eller var det femma?) av 19 båtar. Det tyckte jag var godkänt. För skepparn var det viktigaste målet nått, att slå bäste vännen. Det gjorde vi med råge.
1. Dagens kapten
2. Slutkampen mot mållinjen!
3. Jag som redan har en utombordare!
På kvällen var det sedvanligt fest på Albertina. Stort glam och fulla glas. Hur länge det hela pågick vet jag inte, jag fick skjuts in till stan vid halv elvatiden.
13 augusti
Eftersom min bil stod kvar ute i Segelvik tog jag cykeln ut dagen efter tävlingen. Kanske kunde jag också åka ut en bit för att möta de bakfulla kappseglarna på väg hem? På vägen mötte jag Jan Denneberg som varit ute med sin kajak. Han skjutsade ut mig och till slut föll det sig inte bättre än att vi var ute och kryssade. Efter en liten runda inåt stan gick vi in vid Långudden. Jag hade lovat Stig att jag skulle komma förbi med båten i sommar - nu så här på sista semesterdagen var det dags. Tyvärr var de inte hemma. Efter en liten titt på gården och lunch på bryggan satte vi segel och gick runt udden in till Segelvik. Vädret var soligt och vinden riktigt lagom. Nästan inga vågor. En perfekt dag på sjön.
17 augusti
Ni kanske minns att jag tappat mina nycklar? Några gånger har jag draggat lite med en magnet för att kanske få napp. Ingen direkt lycka. Mer än att jag fastnade på en förmodad gammal kätting som låg på botten. Jag nämnde mitt dilemma för en jobbarkompis. Han är en spontan typ och gick genast igång på alla cylindrar för räddningsaktionen. Beväpnand med ett antal väldigt starka magneter fästa på en platta, våtdräkt och annan enkel utrustning åkte vi ut till Segelvik för att hiva upp nycklarna.
Efter några inledande försök till dyk kom vi på idén att fästa en sten i ett rep och med den dra ner Peter till botten. På det viset slapp han ödsla energi på att simma ner. Och se! Efter andra dyket fastnade nycklarna. Helt fantastiskt, det trodde jag aldrig! Janne filmade allt. Kanske det blir en lite ihopklippt film sedan. Kanske med lite tillagda scener filmade i efterhand (en hajfena måste ju med för att det ska bli spännande!)
19 augusti
Idag slogs besättningsrekordet ombord. Inte för att jag vet hur det gamla löd men nu ligger rekordet i varje fall på sex stycken, inklusive kapten själv. På prispallen står: Abris, en tedrickare, en västkustbo, två gånger Karl Fredrik och en bollnäsbo (alla vill vara mer eller mindre inkognito - mest på grund av de brott som begicks ombord). Med så många människor ombord ville jag inte gå för långt i osäkert väder. Vårt sikte var först inställt på Prästgrund men vi vände och gick in mot Branhäll. Faktiskt ganska bokstavligt - vi ankrade kanske tio meter från klipporna. En ur besättningen simmade gladeligen in till land för att rekognoscera. Av resterna från lunchen tillverkades en liten melonbåt, med besättning och allt, vilken genast - mycket stilfullt - sjönk till botten med man och allt när vi sjösatte den. Det hela bevarades på film.
1. Alla njuter av lunchen på sitt sätt
2. Han ska verkligen bada!
3. Den modige sjömannen surrades till rors
10 september
Jag hade i början av månaden åkt ner till Stockholm för att avsluta det segelköp som påbörjades vid Sillviken tidigare i sommar. Nu skulle jag och Janne ge oss ut och provsegla dem. Det var en solig dag och vinden kom in från nordväst. En fantastisk känsla! Hur fint de låg, de nya trasorna. Nu spelade det faktiskt roll hur man flyttade skotpunkter, böjde masten och drog i bomliket! Trimmning var ju aldrig riktigt aktuellt med de gamla seglen. På väg in till Segelvik igen hade vi kryssvind och i en by sade det faktiskt ritsch i mina nya fina segel. Grunden till olyckan var nog att jag slarvat med vissa detaljer på bommens akterdel. Likrännan hade en liten spricka som nu blev större och bomrepet halkade ur. Förmodligen blev belastningen för stor på den del som kilade fast och linan släppte från seglet. Om seglet redan var försvagat eller inte vet jag inte, så olyckan kan bero på fler saker. Händelsen var inte helt olik den som inträffade med storseglet nere i skärgården. Det var slutseglat för i år. Bommen måste lagas och så även seglet (som ändå ska in till segelmakare). Tur ändå att det hände nu och inte i början på nästa säsong.
1. Man kommer snabbt ut till havs med nya segel
2. Fel nummer men de står så fint i vinden
3. Förutom mina nya segel testades också Jannes nya GPS
21 oktober
En grå fredagsafton puttrade jag och Herman in till Söderhamn. Efter 440 gjorda sjömil i sommar ankrade jag vid SMS-kajen och plockade på mig lite grejer som inte skulle vara kvar ombord. Två dagar senare, den första oktober, var det dags för upptagning. Det är alltid mindre äventyrligt (åtminstone för oss med träbåt) än isättningen på våren. Även om det alltid tar längre tid. Skrubbning och urtagning följer som brev på posten. Inte klokt vad med grejer man kan få in i en Folkbåt. Båthuset står nu färdigt och alla inventarier är skrubbade och undanställda i väntan på nästa sommar.
1. Med express-fart in till Söderhamn
2. Guggle-flaggan behöver verkligen tvättas
I flera månader har det kliat i fingrarna att få sätta igång med vinterarbetet. Det har blivit en lång lista med saker som ska förbättras. Kanske detta också blir Gugglans sista vintersäsong i Söderhamn. Det gäller att jag gör alla stora saker nu så slipper jag många resor söderut nästa år. Sommarens segling är till ända, nu börjar det roliga....
Hem