"På förmiddagen dagen efter lättade vi ankar (vilket egentligen inte är sant eftersom jag ligger för boj i Segelvik) genade förbi Sandskär och Grimskär och seglade ut på fjärden väster om Storjungfrun. Vi kryssade oss fram till inloppet vid Axmar brygga och lade till strax före klockan tre. Enligt loggboken skötte Bosse för första gången, och med bravur, motorn vid tilläggningen – något han innan, och även efter om jag minns rätt, alltid har vägrat. Vi tog en sen lunch på restaurangen – förmodligen årets läckraste – och tog igen oss i kajutan. Efter mindre än 24 timmars segling behövdes seglet redan lagas. Två lattor hade stuckigt iväg dagen innan och en direkt när vi satte segel idag. Lattfickorna var helt slut och vi fick sy fast lattorna i seglet. Jag var kort och gott i behov av ett nytt segelställ. På kvällskvisten gled vi iväg till Norrsundet för nattläger. Den allt för sena middagen som bestod av pasta och köttbullar var minst lika god som lunchen skrev jag i loggboken. Och lägger till: ”fast på ett annat sätt”."


1. Den där rishögen kommer vi inte långt med.
2. Efter första dagens oväder.
3. Kvällsetapp mot Norrsundet.

"Det hela kom plötsligt och i form av ett ganska stumt men distinkt donk som fortplantade sig från kölen upp genom skrovet och fastnade i trakten av kaptens knän. Det första som slog mig var: motorn, upp med motorn! Snart hade jag hivat upp Hr Johnson en bit och såg då också de vita stenarna som Gugglan parkerat på. Fan!! Hur stora är de? I samma ögonblick började Gugglan kränga åt styrbord till. Nästa tanke var: Tar vi in vatten? Snabb som en vessla lyfte Bosse på durken och….såg inget vatten. That’s good news. Med lite extrahjälp från hästkrafterna där bak gled kölen (och faktiskt också resten av båten) av från grundet och flöt sedan fritt. Det hela var kanske över på 20 sekunder. Jag, Bosse och Gugglan hade varit med om en av semesterns mer otrevliga premiärer – vi hade aldrig gått på grund förut. I och för sig hade vi övat redan vid Prästgrundet (sic!), men till skillnad för bottengeggan där var detta på riktigt."


1. Här skrapas det tomt i faten - får ni ingen mat ombord?
2. Så här tomt var det i förpiken innan Erik mönstrade på.
3. På väg mot Grisslehamn tappade kapten huvudet.

"Dagen efter hade vi turen att få läns genom Väddö kanal. Vinden ökade efter hand och när vi skulle lägga till på Gräddö var det rejäla nordliga byar och vågor. Självklart var det redan fullt på läsidan så vi fick lägga till med vinden i baken. Det var en bit till bojen också. Vilket kanske faktiskt var till hjälp den dagen. Vad jag minns gick det rätt bra, men platsen var inte så bekväm om man säger så. Lite senare klämde vi in oss på läsidan och delade boj. Under kvällen skulle det visa sig att det var ganska många som hade problem med tilläggningen i lovart. Besättningen på Gugglan hade i konkurrensen skött sig utmärkt. Middagen den dagen stod inte långt efter torsdagens: vitlöksstekt fläskfilé, frästa kantareller, potatis och coleslaw. Tjeckiskt öl kluckade i glasen."


1. Eriks första morgon i den väl tilltagna förpiken.
2. Fjärrkontrollen måste vara trasig, det går inte att byta kanal.
3. Kapten trodde sig veta rätt väg till Snickargården.

"Så där för handen var det två-tre saker vi genast lärde oss när det gäller naturhamnar. För det första är det inte alltid den rakaste vägen som leder in till hamnen. För det andra ser man dem ofta på långt avstånd, speciellt om man kommer efter klockan två. Det är bara att sikta på mastskogen som sticker upp ovanför klipporna (man kan just undra hur tidigt de flesta gästhamnsliggare avgår med tanke på hur fullt det brukar vara där från eftermiddagen och framåt). Det var alltså i stort sett fullt i naturhamnen när vi kom. Men vi klämde in oss på södra sidan (det vill säga på själva Rödlöga). Stamgästerna och de mer vana naturhamnsliggarna hade redan lagt beslag på de bästa sprickorna i berget. Vi fick hålla tillgodo med sekunda kvalité. När jag köpte båten fick jag med två bergskilar som fått åka med i alla år. Nu fick jag användning för dem. Men jag visste inte riktigt hur de så att säga skulle appliceras. Lite så där som båtfolk gör gick jag och sneglade på hur de andra hade gjort innan jag dunkade ner dem i berget."


1. Kapten blickar mot Rödlöga i stiltjen.
2. Någonstans där ute lär det finnas andra länder.
3. Solnedgång i Rödlögas naturhamn.

"När vi väl kommit ”till kaj” satte vi oss utan att tveka ner för att fundera på hur vi skulle lösa segelproblemet. Först orsaken. Kan de gamla trotjänarna känt av att vi tittat på nya segel och inte tänkte ge sig frivilligt? Eller kan det vara så att öppningen i likrännan faktiskt är lite för stor på ett ställe och att likrepet tittat ut där, och sedan kilat fast? Tja, efter vad vi varit med om tidigare år kunde det lika gärna vara en kombination av båda två. Problem nummer två var att få ner trasan. Det blev lite kinkigare. Bosse kom slutligen på den briljanta idén att vi åtminstone kunde börja med att ta bort seglet från bommen och linda det kring masten. Många idéer fanns hur vi skulle komma upp i masten för att lirka loss seglet. Inte fullt så många prövades i praktiken, men förmodligen tillräckligt många för att vi kunde klassas som kvällens underhållning för de närmaste båtgrannarna. "


1. Nån borde diska, nån borde rulla seglet, nån borde tanka... Det är i varje fall nån som tar kort.
2. Gugglan tryggt fastkilad i Paradiset.
3. Med lite sats fixade vi en plats.

"Timme ut och timme in med detta vinglande och det monotona motorljudet (och stressen över allt som kan tyda på en förändring av det samma). Himlen hängde tung och grå. Stämningen var inte på topp. Inte heller otrevlig men vi hade alla blicken fixerad västerut på det vi trodde var Skutskärs skorstenar och Limöns siluett. Vi slapp regn och åska och mot kvällen jagade vi till och med ett stråk med uppsprickande moln som vi till slut också nådde fram till. Efter en hel dags väntan kunde vi äntligen ankra vid Limön, öppna gammeldansken och fira att Gugglan gjort Gävlebukten. Hr Johnson fick sig en rejäl tillägnan – han hade gått som en klocka. Sällan hade vi sett fram mot ankring och middag som denna dag. "


1. Äntligen lite terränggolf!
2. Där borta, där borta...
3. Töm flaskan, vi är över!

"Men just nu stod vi på bryggan i Segelvik efter en etapp på dryga 37 sjömil och mådde gott efter ännu en lyckad segelsommar. Precis som alla år har de goda stunderna med god marginal övervägt de mindre trevliga. Och så framstod hemkomsten från havssidan som en revansch från förra året. Innan vi klappade om vårt andra hem och tog bilen till stan, och för att fira hemkomsten, tog jag mig ett sedvanligt dopp vid bryggan. Vattnet var så där perfekt lagom och när jag kommit upp och tagit på mig glasögonen såg världen lite bättre ut."


1. Så här såg det ut efter båten hela eftermiddagen.
2. Kapten styr rakt.
3. En haj, och det säger du nu!


Läs hela berättelsen

Tillbaka