6 juni
Så har då äntligen sommaren börjat. På självaste nationaldagen gav sig Kapten och Gugglan ut på årets premiärsegling. Som brukligt är så här års var det ganska länge sedan jag seglade, men det gick riktigt bra. Det var bara det lagade seglet som kärvade fast i bomliket. Det blev lite tajt, så trimningen med uthalet går knappt att jobba med - om inte rännan vidgas en millimeter eller så. Men hur?

Det blåste bra, 7-8 enligt uppgift, och vi gjorde god fart. Tyvärr hade jag på tok för lite kläder med mig, och glömde att ta på flytvästen till en början. Det blåste nordligt och när jag kryssade upp mot Grimskär blev det rejält kallt. Det blev också lite besvärligt med navigeringen bland skären, men till slut hittade jag rätt. På slör och läns ute på öppna vattnet var det dock en fröjd. Vi forsade fram - tangerade båtens toppfart i "nedförsbackarna". Efter dryga 15 sjömil lade vi åter till vid hemmabryggan och Kapten kunde få sig en värmande kopp kaffe. Väl inomhus känns det att jag varit ute på sjön. Härligt - det var ett tag sedan. Inte en dag för tidigt!


1. Med sikte på Storjungfrun
2. Nu med de rätta siffrorna i seglet
3. Ja, det är fockskotet.

15 juni
Inga fler seglingar har gjorts - men ändå glädjande nyheter. Efter några dagars häftigt regnande var jag och tittade till båten, och för att torka lite läckage-vatten. Trodde jag. Inte en droppe vatten hade kommit in i båten!! Det är nästan för bra för att vara sant. Jag har också börjat mecka med de två kvarvarande problemen inför seglingen. Hur ska den hemgjorda "supstugan" egentligen sitta? Om skyfall är att vänta, eller om det redan har kommit vid tilläggning kan det vara bra att fort och lätt kunna få upp den. Det första steget är att lamellimma några smala ribbor så att jag får några "takstolar" eller vad man ska kalla dem för. Den andra uppgiften är att ordna till en bra funktion för revningen av seglet.

22 juni
Härligt midsommarväder när vi tog en liten tur inte allt för långt från hemmabryggan. Men ack, men ack. Under sista lilla biten upplevde jag en liten repris från i september - bommen sprack! Dock klarade sig seglet denna gång. När jag skrev om händelsen i september skrev jag att det var tur att det inte hände i början på nästa säsong (nu alltså). Nåja. Peter ryckte återigen ut och var en hjälpande hand i svåra tider. Nu fräste vi ur en lite större bit, både på längden och bredden. Nu i kväll har jag limmat, och i morgon ska jag skruva dit stödplåtar längs sprickan så får vi se om det håller. Kanske jag kan bege mig söderut redan på måndag eftermiddag som planerat.

25 juni
Efter en häktisk och något irriterande helg är nu bommen klar. Igen. Tidigt tisdag morgon ger jag mig iväg för sommaren. Hoppas allt håller ihop nu.



1. Steg ett: urfräsning och ilägg av en ny förhoppningsvis stark bit
2. Steg två: förstärkning medels bockat stål - ska detta hålla månne?

8 juli
Gugglan har korsat Gävlebukten och ligger för tillfället inblåst i Ängskär. Tanken var att segla vidare i lördags, men ett tråkigt "fet-lågtryck" över Finland gör att kulingbyarna vräker in allehanda otrevligheter i viken - och även över Öregrundsgrepen kan jag tro. Till och med de stora båtarna från Tyskland och Holland ligger i Ängskär och trycker. En liten ljusning kan dock skådas i början på veckan och på tisdag hoppas jag landa i Öregrund för att sedan fortsätta längre in i Roslagen och sedan Stockholms skärgård.

Hr. Johnson har dessutom början harkla sig på låga varv. Vi får väl se om han byts ut under säsongen. En lånemotor har redan rekvirerats - det är det gamla Kvicksilvret som åter tas i tjänst. Det var några år sedan.

13 augusti
Den 26 juni kastade jag loss från bryggan i Segelvik och sedan dess har Gugglan i lugnt tempo kryssat ute på havet, fört besättningen till nya och kända bryggor, hållit tätt (uppifrån) och i övrigt skött sig exemplariskt.


1. Gugglan på norra Ängsö
2. Nursing Erik
3. Va! Har vi inte kommit längre idag....
4. Bosse verkar inte tycka om att jag och Erik dricker upp hans medhavda snaps
5. Jag har inte ramlat över bord, det var faktiskt ett högst frivilligt dopp.
6. Härlig kväll vid Jungfruholmarna, Mälaren.
7. Vi var alldeles ensamma på Riddarfjärden.

Måndagen den 6 augusti kunde jag knyta fast Gugglan vid kajplats 328 i USS:s hamn. Det blev en mycket varm och tämligen vindfri tur från Upplands Väsby. Men sista biten över Ekoln började det blåsa lite och vi kunde länsa in mot bryggorna. Med mig på turen hade jag två systrar. Både min egen och min svågers. Vid Eriksund fick vi vänta i nästan två timmar då bron hade "svällt" i värmen och fastnat. Nåja, bara att relaxa lite i värmen. Det blev alltså i stort sett en hel dag med motor. En motor som trots de farhågor som uppstått i Fågelsundet och förmodligen tack vare de nya tänddelar han fått att mumsa på inte havererat utan varit pigg som aldrig förr. De få tillfällen han ändå behövdes. För det har glädjande nog varit mycket lite motor i sommar. Jag (vi) hade infört en ny regel ombord: först när vi gjort under en knop i minst en timme fick motorn användas. "Vi har ju inte bråttom", påminde vi varandra gång efter annan. Och det var ju alldeles riktigt.


1. Gugglan vid sitt nya hem. Skarholmen, Uppsala.

6 oktober
Idag har Gugglan för första gången på fyra år dinglat över Uppsalamark. Upp ur vattnet och ner på de gamla goa järnvägssliprarna (fast hamnunderbossen tyckte jag skulle fixa en "riktig" vagga till våren). Tidig morgon blev det, och tidig kväll innan jag och pappa - med benägen hjälp av Mats och Erik - hade fått upp båthusstommen och plastat in Gugglan. Nu står hösten, vintern och våren öppen för härlig renovering. Men egentligen har väl renoveringsfasen kommit till ända och finliret och det rent kosmetiska tagit sin början.


1. Allt ska bort.
2. Med nya lyftband och allt...
3. Bara centimetrar kvar innan vintersäsongen kan börja.
4. Två meter skåning skådar mer smuts under vattenlinjen.
5. Nu för tiden är det bara två Folkbåtar kvar på varvet. Jag vill också ha trärena fribord.
6. Varvsplanen fylls snabbt med båtar och båthus.

Hem

Upp igen