Fredrik skaffar jolle
En gång i tolvårsåldern seglade jag och en kompis till Skokloster i hans optimistjolle. Fram till sensommaren 1998 var det min första och dittills enda jollesegling. Jag hade däremot några somrar seglat med min brors båtar. Framför allt med Malembe. En 33 fots Spray. Trevligt på alla sätt och vis men med en så stor båt får man inte som nybörjare direkt någon känsla för vind, skotning eller roderföring. När jag i augusti 1998 flyttade till Söderhamn tog en av mina nya jobbarkompisar med mig ut i sin Flipper. På en gång förstod jag vad segling handlade om. Jag kände att båten reagerade direkt på varje förändring och förstod också vilka manövrar man skulle göra för att få en viss effekt. Vad häftigt! Mycket snart fattade jag seglingens grunder. Något jag inte direkt snappat under veckorna på Malembe. Så jag bestämde mig. Jag ska skaffa en egen jolle och lära mig segla från grunden. Genom min bror fick jag nys om en träjolle som behövdes tas om hand. Det visade sig vara en Flying Junior och den blev snart mitt första renoveringsobjekt.
Flying Junior S-307 byggdes 1966 i Saltsjö-Dunäs och blev inregistrerad samma år. Någon gång innan den förre ägaren köpte båten blev den stulen och sänkt. Efter återfinnandet plockades mycket isär för att laga skadorna. Dock dog intresset och båten övertogs så småningom av Magnus Wallin som gjorde klart renoveringen och seglade med den för första gången i slutet av 70-talet. Efter flitigt användande dog intresset för jollesegling ut och båten blev liggande i en trädgård i Uppsala - ibland övertäckt, ibland inte - och det var där vi fann varandra i slutet av 1998. Jag fick köpa den för vrakpriset(!) 1000:-. Den var mycket illa åtgången av väder och vind - speciellt runt självlänsarna. Den fjärde januari hämtade jag hem den och täckte över den i väntan på bättre renoveringsväder.
När sommaren kom - mitt första sommarlov som lärare - togs täckningen av och båten ställdes upp på pallbockar på gräsmattan hos mina föräldrar. Det såg inte roligt ut.
Det tycktes mig
som om båten hade fått något slags sjukdom. Spetälska kanske. Det där med att lära sig segla fick nog
vänta en tid. Först måste flytetyget göras sjödugligt.
Jag bestämde mig ganska tidigt att fixa utsidan av skrovet först. Som tur var tänkte jag redan nu på att vissa saker måste skruvas från utsidan (som tex. fästena till toften) och tog med det i beräkningarna. Det skulle vara tråkigt att vara klar med allt, inklusive lackning av skrovet och sedan behöva plugga nya hål etc. Genom hela arbetet har jag faktiskt haft en mycket bra blandning mellan eftertänksamhet, planering och tur. När det ena saknats har det andra tagit vid. Som helt och hållen nybörjare tog jag heller inga risker utan tänkte oftast två gånger innan någon drastisk åtgärd vidtogs. Förutom vid ett tillfälle: när jag sågade ut runt självlänsarna. Det löste sig ändå till slut - mer om det i nästa kapitel.
Del 2: Arbetet tar fart
Bakåt
Kolla på alla bilder
Till första jollesidan