GUGGLAN

Vintern 04/05
Nu ska det renoveras!

Den tredje oktober 2004 lyftes Gugglan för första gången i livet upp på hälsingemark. Efter sedvanliga göromål som skrubbning av gegg, urtagning av allt löst och resning av båthus - där till och med tysk arbetskraft användes - var det bara att slå sig i kast med vinterns alla renoveringsjobb. Högst upp på listan stod rufftaket samt byte av knä och däck och skarvning av balkvägare vid babords röstjärn. Eller jag kanske ska säga ditsättning av däck, knä och balkvägare eftersom de gamla bitarna näst intill hade ruttnat bort. Däcket som helhet skulle också få sig en rejäl genomgång - och inte bara kosmetiskt denna gång. Hösten ägnades åt att ta bort allt som skulle väck. Lister, det som fanns kvar av knäet, beslag och annat på rufftaket och sist men inte minst den gamla rufftaksduken. Härligt att få bort den! Allt som skulle återanvändas lyftes ner i källaren - skrapades, slipades och målades. Förpiksluckan fick också nytt och ordentligt tätat glas (det var rätt kladdigt att fylla alla håligheter med Sika-flex). Det mesta av färglagren på däcket tog jag också bort. Från fören akter ut fram till akterdäck. Fråga mig inte varför jag inte fortsatte hela vägen. Området kring mastgenomföringen såg inte så trevligt ut under färglagren. Där togs det mesta bort - även stora bitar av duken. När rufftaket var bart och alla lister borta tog skrapning, slipning och viss spackling vid. Det första tecknet på att borttagningsfasen var avklarad. Det första tecknet på att återuppbyggnadsfasen var inledd var när rufftaket målades med zinkvitt - en impregnerande blandning av i huvudsak linolja och (surprise) zinkvitt.


1. Så det är så här du ser ut naken.
2. Runt mastgenomföringen såg det inte heller så roligt ut.
3. Rufftaket lyser vitt - men ännu bara av zinkvitt. Förut kan man se den påbörjade lagningen runt röstjärnet.

Samtidigt - på en nästan helt annan plats på båten: Nästan allt kring babords röstjärn hade ruttnat sönder. Här var det bara att ta bort och ersätta. Däcksplankan, stora bitar av balkvägaren och knät. Just det senare var förvånande - en tjock bit ek varav halva fullkomligt ruttnat bort. För en fullständig lagning skulle jag bli tvungen att ta bort relingslisten, eftersom däcksplankan satt fäst under den. Men ok, jag fuskade lite och sågade av den jämns med relingen. När den dagen kommer då jag byter däcksduk får jag tillfälle att göra det ordentligt. Alltså: bort med däcksplankan - som just där var plywood (lagat förut?) - såga bort allt ruttet på balkvägaren (och helst lite till för att få något att fästa i) och borttagning av knät. Även om det var trångt att komma åt att såga i balkvägaren, och såga rakt, var knät den svåraste biten. Till slut hade jag ingen tanke på att försöka få ut det som fanns kvar av det som ett stycke. Det blev till att såga ut små bitar, hugga, skära, borra och såga igen. Stor lycka när fas ett var avklarad och jag kunde impregnera det som blottats och tänka på hur de nya bitarna skulle konstrueras.


1. Så här vackert såg det ut - tjocka träbitar har bara försvunnit.
2. Ett nätt litet hål i däcket (det är jag som sågat ut det - så ruttet var det ändå inte).
3. Nästan bara fräscht trä kvar. Nu är det bara att göra nya bitar, och så att få ihop det förstås.

Nykonstruktionen skulle bli ett riktigt pilljobb. Att få till en bit balkvägare som passar in i hålet jag gjort var inte lätt. Det blev till att först göra pappersmallar och sedan trädito för att tillslut få till en hyfsad bit. De glipor som ändå fanns fick fyllas med epoxi. Knät - återigen - blev bökigt. Hur skulle jag kunna veta hur det såg ut en gång i tiden - hälften hade ju ruttnat upp? Efter lite detektivjobb där jag letade spår i kringliggande trä (som däcksbalkar och bord) kunde jag rita en riktigt bra mall. Med hjälp ett stycke hemmansägare med finfina bitar alm i uthuset och ett stycke snickare med såg och hyvel i garaget kunde jag också låta framställa en bit som passade. Alla nya bitar oljades och lackades. I brist på kopparnitar skruvade jag fast knät med rostfri gängad stång och balkvägarbiten limmades och skruvades i det som kvar av den ursprungliga. Inte vet jag om arbetet och slutprodukten skulle godkännas av en båtbyggarskola men i mina ögon blev det riktigt snygg och med all största säkerhet också funktionellt och hållbart.

Hur fortskrider då arbete på utsidan? När det grundade taket hade torkat skruvade jag på de gamla listerna. Den gamla duken hade varit fäst ovanpå listerna men nu skulle jag dra duken ner på sidan och täcka den men nya lister. Det visade sig att det på något vis hade uppstått nivåskillnader mellan ribborna i taket och de gamla mahognylisterna. Det blev till att spackla en hel del. Det blev inte så snyggt - stor sak, det kommer inte att synas. I mitten på april kunde så den nya duken spännas fast. Efter alla konstens regler - jag hade noga läst på allehanda ställen hur man skulle gå tillväga - sträckte jag och mamma ut det dyra tyget över rufftaket och sköt fast det med rostfria häftklamrar. Sedan kunde vi - medan åtminstone jag tyckte det luktade gudomligt - mätta duken med kokt linolja. Så fick den sedan stå och härda i två veckor. Under den tiden tog jag bort i princip all gammal färg från däcket, lappade och tätade så gott som möjligt och målade några nya fräscha lager däcksfärg. En hel del däcksmahogny fick också ny lyster.


1. En första tillpassning och grundsträckning.
2. Se så fint sträckt det blev. Det var ren lustkänsla att dra handen över rufftaket.
3. Man riktigt känner doften av linolja!

Så följer då det mödosamma arbetet med att måla duken, sätta dit alla gamla beslag, montera de nya mahognylisterna etc. etc. Allt sådant tar så oooootroligt mycket längre tid än man tror. Jag blev inte helt och hållet klar förrän efter midsommar, långt efter sjösättningen alltså. Men å andra sidan blev det både ordentligt gjort och riktigt snyggt. Nåde den som gör en repa i duken nu!




1. Duken målad och klar. Nu är det "bara" tillskärning, lister och beslag kvar. Och så ruffluckan förstås.
2. Även området kring mastgenomföringen verkar må bättre nu.
3. Allt det nya glänsande kring röstjärnet. (Kolla in torrsprickan på tredje bordet)
4. Och så här ser det ut när det är klart. Skönt. Och vackert!


Kungöresle å den 8:e maj 2005:

...äntligen ligger Gugglan återigen på vattnet (men det var med nöd och näppe)

Efter att ha filtrerat stora delar av Flakets vatten genom båten - in genom otäta bord och ut genom pumpen - kan sjösättningen nu ses som avklarad. Småläckage kommer att porla längs borden en vecka till. Men så ska det vara. Sägs det... Två stora underlåtenheter kom i dagern vid sjösättningen. För det första hade jag för liten pump (alternativt för få) och för det andra hade jag inte tätat sprickorna med undermedlet "Ettan". Förra året hade båtgesällen och tillika sommarmatrosen Bosse ansvar för att täta sprickorna (så till den grad att tätningsmedlet satt kvar vid upptagningen i oktober), men i hans frånvaro tyckte uppenbarligen kapten att det fick anstå. Dessutom hade samme kapten slarvat med vattenläggningen innan sjösättningen. Att detta var misstag kom att visa sig vid själva första nedsänkningen: innan någon hunnit blinka fylldes båten med vatten. Som tur var hade kranbilen inte släppt tagen så Gugglan fick vackert lyftas upp igen varpå kapten fick bakläxa på tätningen. Han köpte dessutom en pump till. Några timmar senare var det dags igen. Nu gick det lite bättre. Vi vågade släppa taget från kranen och dra båten till den fasta kranen där den fick hänga under dagen. Nu, så här 36 timmar senare, kan på sin höjd ett lätt porlande märkas och detta klaras enkelt av båtens egen pump. Det ska erkännas att jag under lördagen mer än en gång önskade mig en plastbåt. Ve dig, Antikrist!!

Jag ska inte bli långrandig. Men mycket har förbättrats under "torrsäsongen". Nytt knä (?) och lappad balkvägare, omdukat rufftak och uppiffat däck är kanske det som varit viktigast. Ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt hjälp till, lånat ut eller givit mig saker till skänks!!! Tack, tack, tack!

Mycket är kvar att göra innan Gugglan är helt klar för sommaren. Men väl där kanske vi dyker upp vid en hamnplats nära dig (eller varför inte kliva ombord och bestämma vart du vill åka)!

Mvh
Fredrik


Sommarsäsongen 2005