GUGGLAN

Vintern 05/06
I frånvaro av storjobb

Så här tredje gången går upptagning, skrubbning och båthusbygge på ren rutin. Uppdragen för i år var inte lika omfattande som året innan. Kanske jag hade fått nog av all tid - i och för sig njutbar sådan - som jag lagt ner förra året. Att inte kunna segla förrän efter midsommar är att dra ut på arbetstiden väl länge. Det fanns inte heller något som var direkt akut att åtgärda. Men, men, som ni vet uppstår det alltid fler saker än man först trott när man väl börjar rota. Och även småjobb tenderar att dra ut på tiden.

Säsongen inleddes med att rensa landen. Det är de små "hyllor" som finns på insidan av ett klinkbyggt skrov. Där borden lappar över varandra - med ca tre centimeter - uppstår dessa hyllor. I landen samlas det alltid en massa gegg, färg och annat som inte ska vara där. Det bästa är att de är helt trärena och väl linoljade. En gång i tiden var skrovets insida täckt med blymönja men den har sedan länge börjat släppa. Ny blymönja går inte att uppbringa på laglig väg. Helt okej för mig eftersom jag tycker att det är både snyggare och bättre om insidan bara är linoljad. För att komma dit hän började jag helt enkelt att skrapa insidan på skrovet. Det är ett pilligt och tålamodsprövande arbete. Inte minst för att en hel del inredning, kölstockar, spant och annat envisas med att sitta fast där. En hel del bråte sitter helt enkelt i vägen. Till slut hade jag jobbat mig ända fram till fören och på de allra flesta håll fått rena "avrinningskanaler" längs borden. Åtminstone under spanten. Men långt ifrån all färg var borta. Allt det renskrapade träet, och det andra med, har fått sig rikligt med linolja.


1. Väl under tak ser det riktigt mysigt ut.
2. Nej, jag tänker inte ta bort all blymönja - landen får räcka.
3. Färg och fernissa borttaget på relingslister och sittbrunnssarg. Gissa vem som ska köpa sandpapper?

Uppiffningen på utsidan riktas i år mot relingslister och sittbrunnen, samt däckets aktre del. I skrivande stund befinner sig arbetet på den mer ska vi kalla det destruktiva fasen: alltså att skrapa och ta bort gammal färg och lack.

Dessutom finns det en hel del småsaker att göra. Vissa av dessa är symptom som nu uppstår på grund av tidigare ägares slarv eller hastjobb. Bland annat är brickorna - och bara brickorna - till bultarna som fäster röstjärnen inte i rostfritt material. Någon har också satt in en vad som verkar vara värmeplåt vid skorstenen (till fotogenvärmaren - som jag inte har). Skorstenen är givetvis av rostfritt men inte värmeplåten och inte heller muttrarna som håller den på plats. Men dock skruvarna. Lustig hur material kan blandas så där. Något som blev lite störande under sommaren var att styrbords fönster läckte en hel del ner på kaptenskojen. Ska också åtgärdas. Den smått mytomspunne Hr Johnson (om ni läst 2005 års segelberättelse) genomgår också en rejäl uppgradering. Förhoppningsvis håller också min händige och snälle bror som bäst på med att tillverka ett hackbräde.


1. Träet ser rätt bra ut, men vad sägs om lite ny duk att lappa med?
2. Ett bulthål otrevligt nära glipan mellan spanten. Det får gå
3. Tätning av fönster så att kapten inte blir blöt om fötterna


Småförbättringar på däck (färg och duk), lite småplock med diverse och slipning av relingslister verkar vara det jag hinner i år. Våren låter vänta på sig - inte riktigt lim- och fernissvärme än. Men sjösättningen är ganska sent i år. Det är både bra och dåligt. Riktar i första hand in mig på att få utsidan av skrovet klart. I år ska jag hinna täta och blötlägga minst två veckor innan det är dags. Det är målet i varje fall.

29 april (detta har hänt):
Hr Johnson är ihopsatt och provkörd. Funkar perfekt - får väl se hur han mår i saltvatten och vid långkörning. Har linoljat lös däcksduk att lappa med (spännlackade en annan bit - vad passar bäst att använda?). Halvnoga skrapning av skrovet under vattenlinjen och på med primer och bottenfärg. Vattenlinjen färdig (ska bara "fylla på" med bottenfärg ända upp). Finslipade relingenslisterna och sittbrunnssargen. Avlägsnade allt damm och dammsög skrovet på insidan. Drack kaffe.

30 april (tretton dagar kvar):
Nu märks det att arbetet går framåt. Att det händer något. Stoppade i dyvikan, belamrade insidan av bordläggningen med gamla mattor och fyllde på med vatten. Mattorna blev ordentligt blöta men det mesta av vattnet i kölsvinet rann ut genom diverse sprickor. Förhoppningsvis tätar dessa ihop lite mer under de närmsta dagarna. Stor belöning för allt skrapande och slipande idag när jag lade på det försa lagret fernissa på relingslisterna. Rödbrun mahogny lyser så vackert! Allt ackompanjerat med radioreportage om kungens 60-årsdag.

1 maj (tolv dagar kvar):
Påfyllning av vatten. Kölsvinet höll vatten riktigt bra idag, igår var det vattenfall lite här och var. Bådar gott inför sjösättningen om två veckor. Nya lacklager på relingen och andra ställen. Vattenlinje och bottenfärg helt klart nu. Det blåste rätt bra och det knakade betänkligt i båthuset. Måtte det hålla i två veckor till bara. På kvällen provsmälte jag lite ettan i en kastrull. Den blev mycket mer lättarbetad (surprise!). När det drar ihop sig till sluttätning utifrån måste jag ta med mig båtköket och värma ettan innan jag trycker in det i de sprickor som inte gått igen tills dess.


1. Jag har aldrig gillat trasmattor, men ibland är de bra att ha.
2. Fernissningsarbetet har inletts - och blankare blir det för varje dag.
3. Även här har det fernissats lite tror jag.
4. Nej, jag har inte hunnit med att lappa däcksduken än - men relingslisterna ser väl ut att bli bra?
5. Vattenlinjen as it is.
6. Det här är också vattenlinjen. Förhoppningsvis med verkligheten överensstämmande.


4 maj (nio dagar kvar):
Vacker väder! 28 grader i båthuset. Däcket är färdiglappat och slipat. Återigen har jag påminnt mig om hur kladdigt Sika-flex är.

5 maj (åtta dagar kvar):
Nu är de nedre regionerna så täta så att jag blev tvungen att ta ur dyvikan och släppa ut lite vatten efter att ha blött upp mattorna. Det ska nog gå bra det här (jaaa, jag är lite nervös...). Finjustering av däcksduken (de lappade bitarna), spackling och sedan på med grundfärg. Det ständiga dilemmat: kladda med däcksfärgen färdigt först och sedan fernissa relingen (vilket kommer att leda till att lite av däcket blir gulaktigt - om jag inte tejpar förstås) eller att först fernissa och sedan tejpa och lägga på däcksfärgen. Ett så kallat i-landsproblem kanske. Det lutar ändå åt det förra. Ett annat i-landsdilemma är om jag ska köpa en ny dyr burk med vit däcksfärg eller köra grå (som jag har). Jag menar, däcket är väl ändå bara vitt i ett par timmar efter sjösättningen, sedan istället smutsigt gråaktigt.

7 maj (sex dagar kvar):
Spacklat, slipat, tejpat och målat har varit helgens huvudsyssla. Det blev grått till slut, inte så illa ändå. Färgmässigt alltså. Slutfinishen lämnar väl lite kvar att önska. Mest att önska är det kring de lappningar jag gjort av duken. Men med lite extra spackel såg det lite bättre ut. Och med ett lager färg till så ska väl regn- och skvalpvatten inte läcka in utan rinna över bord på önskat ställe. Den grå färgen blir också ett litet test till kommande år. Jag har en idé om att måla friborden vita (istället för mörkblåa som nu) och då blir det för mycket vitt om däcket är i samma färg. Alternativet är då grått. Detta är bara ett kanske, men de vita folkbåtar jag sett ser så väldigt fina ut. Snyggast är ändå färglöst, så att säga, med bara fernissat furu. Det är lite extra jobb med det för min del - men har jag inget bättre för mig nästa år så...

Det viktigaste gjorde jag redan i lördags - testade länspumparna! Med tjockaste tänkbara slang ska väl de klara av att lämna tillbaka det vatten som smiter in i båten de första timmarna.


1. Däcket blev alltså grått. Men vem har tagit vinschen?
2. Nu slipper matroserna skrubba däck så ofta.
3. Nu rinner vattnet ut i spygatten - men frågan är om kaptens fötter klarar sig? Fönster på väg!


8 maj (fem dagar kvar):
En kort sejour efter jobbet. Eftersom jag inte vill pumpa in mer vatten i skrovet kopplade jag ihop handlänspumpen och pumpade runt befintligt vatten för att blöta upp mattorna. Det kallar jag återanvändning! Ruggade upp ytan på de trädetaljer jag börjat fernissa förra veckan. När temperaturen gått ner lite i morgon lägger jag på ett nytt lager. Fantasiskt nog lyckades jag också, utan missöden eller överdrivet kladd, med att borra upp och plugga skruvhålen för styrbords fönster. Det var tjugo skruvhål - gissa hur många plugg jag hade? Tjugo så klart! Då hinner jag slipa till dessa redan i morgon och sedan kan jag anse det färdigslipat. Åtminstone tills båten är i sjön.

10 maj (tre dagar kvar):
Sällan är träbåtsägaren mer tillfreds än när han har fernissat. Igår fernissade jag det första outspädda lagret på relingslisterna. Blankt!! Jag hade slarvat lite med borttagningen av gammal fernissa vid babords för - den såg så oskadd och fin ut ändå. Resultatet blev lite fula färgskiftningar. Men, men... Med nylappad däcksduk och nyfernissade lister ser det mycket tjusigare ut än för så där två veckor sedan. Och är tätare också, hoppas jag.

Idag åkte nysmorda vinschar och nyputsad skorsten på. En extra tjock länspumpsslang har också inhandlats. Större diameter = mer effekt. Kanske kan behövas. I år är jag ute i så god tid att jag kan gå runt och tråka plastbåtsägarna där de står och gnider sina skrov med polish, vax och förbjuden bottenfärg. En trevlig känsla ;-).

11 maj (två dagar kvar):
Jaha, om bara båthuset försvinner är det bara att sjösätta. Alla förberedelser är klara. Dagens arbete inleddes med att sätta dit fönstren. Som vanligt ett kladdigt arbete - det ska naturligtvis tätas ordentligt med Sika-flex. Men hmmm, alla skruvar drog inte helt som man kan önska. Kanske montören också borrade lite slarvigt. Vem vet? Tätt blev det i varje fall, och det håller åtminstone några år. Något som faktiskt, hur konstigt det än kan låta, är än mer kladdigt än Sika-flex är tätningsmedlet Ettan. Användes med fördel i torrsprickor under vattenlinjen. Sådana har jag - torrsprickor alltså. I år körde jag med en liten underlättande finess. Jag värmde upp det hela med hjälp av båtköket och en kasserad kastrull. Ack så lättarbetat det blev (kallt är det nästan omöjligt att få in i sprickorna). Nu är väl sprickorna betydligt mer igenproppade än de brukar vara innan sjösättningen. Klar som jag var med alla förberedelser belönade jag mig själv genom att fernissa relingen en gång till!!


1. En klar skillnad nu! Duk, däcksfärg och fernissa (innan dagens strykning).
2. Här var det också tätt nu mer.
3. Här kokas det Ettan. Luktar gott gör det också!


12 maj (en dag kvar):
Då var det dags för sista plocket före sjösättningen. Bort med allt som inte behövs: dammsugare, färgpytsar, slippapper, penslar, mattor med mera. Att plocka ner ett båthus, om än ett mycket enkelt sådant, tar mer tid än man tror. Till min hjälp hade jag Janne. Ett otal skruvar skruvades ur och ett helt gäng brädbitar monterades loss. För att inte tala om mitt lappverk av presseningar. Nu får de flesta ändå gå i graven efter tre års tjänstgöring. När båthuset väl är nere återstår det minst lika mycket plock med allt annat. Bort med det som inte behövs och dit med sådant som behövs: rorkult, tampar, pumpar, slangar och fendrar. Motorn kommer förhoppningsvis med i morgon bitti. När allt är färdigt har det börjat skymma och blivit rätt kyligt. Regnet har åtminstone upphört. Jag skruvar i dyvikan och tar en sista lov runt båten - har jag glömt att göra något? Kan inte komma på något. Det dyker väl upp precis innan jag somnar i kväll.


1. Janne beskådar ett fullgjort dagsverke.
2. Denna riggning ska väl göra susen i morgon.
3. Dyvikan sitter bevisligen på plats.


13 maj (sjösättning):
Klockan 08.00 rullade kranbilen in på varvsområdet. Jag kom på andra plats i tågordningen. På något vis är tempot så högt att jag inte hinner bli nervös där på plats - det är lite värre dagarna innan. Och visst läckte det en hel del (som sig bör) men jämfört med förra året var det mest lite plask. Jag behövde inte ens korka i pumparna på en gång utan kunde dra bort båten en bit. När Gugglan låg förtöjd på säker plats skyndade manskapet till nästa båt som skulle i och jag lämnades ensam. Läget var ju lungt. Men när elkablarna pluggades i förblev pumparna tysta. Nu hade det dessutom samlats en hel del vatten inne i båten. Smått panik utbröt innan problemets orsak kunde konstateras i en koppling (inkapslad i en skarvbox) som hade lossnat. Pumparna kom igång och transporterade snabbt vattnet dit där det hör hemma. Det var det hela.

Dagens väder bjöd på både regn, solsken, kylig blåst och hagel. Tja, varför inte. Man ska kunna sjösätta i alla väder.

En hel del arbete återstod dock med isärtagning av allehanda båthusvirke och att paketera detta för sommarförvaring. Gugglan börjar också så smått fyllas med de inventarier som fått vara innomhus under vintern. Det visade sig också att motorn behövde en liten extra översyn, men det var bara "någon" som hade slarvat vid monteringen av en tändspole. Hr Johnson är redan tillbaka på plats. Så även Gugglans egen kraftkälla (vad gäller ström). Så nu pumpas det läns med båtens egen utrustning.

Tack vare att det blåste lite idag kluckade det extra mycket om skrovet. Härligt att höra igen. De första stegen mot en segelsommar har tagits.


1. Till väders igen.
2. Fortfarande mer luft än vatten under skrovet, men sanningens minut är nära.
3. Så där ja, äntligen på plats. Det blev ingen svimmingpool i år. Inte något återlyft heller. Härligt!

Kungöresle å den 13:e maj 2006:

Kamrater!

Gugglan har åter igen hamnat i sitt rätta element. I år gick det hela så smärtfritt att jag fortfarande undrar om jag glömt något. Men eftersom båten flyter så fint och guppar så hemtrevligt var det väl inget viktig. Men uj vad jobbigt det var att kliva upp så tidigt en lördagsmorgon. Och givetvis fick jag två-tre härskna förmaningar av kranbilsföraren. Det fick vi alla. Jag börjar undra om inte det kommer med yrket. För de, och turbåtskaptenerna. Däcket är nu mer grått. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle låta det vara vitt även fortsättningsvis eller måla om det. Men grått blev det. Tur det. Med tanke på vädret blev det rätt skitigt på däck av allt springande. Ett vitt däck hade redan varit bortom all hjälp att se nymålat ut. Men ett grått, det ser ju skitigt ut redan från början!

Särskilt mycket ombyggnation har det inte blivit i år. Men visst har en del förbättringar gjorts - och försköningar. Det som är mest påtagligt, så där för handen, är väl att däcket nu mer är grått (som sagt) och att det blänker lite mer mahogny om relingslisterna.

Så om ni får syn på en blå Folkbåt med grått däck, blänkande mahogny och en vilt sprattlande Hr. Johnson i aktern (oftast uppfälld dock) så vet ni vem som är ombord.

Även om jag inte har några som helst planer på vart färden/färderna bär i sommar säger jag som jag brukar: kanske vi dyker upp vid en hamnplats nära Dig - eller varför inte själv kliva ombord i Segelvik och bestämma vart du vill åka!

Mvh
Kapten på Gugglan


Sommarsäsongen 2006