GUGGLAN

Vintern 06/07
Nu ska det bli tätt (och annat småpyssel)!

Åren går och likt Sisyfos blir jag aldrig klar med mitt värv. I år står tre saker på huvudprogrammet: Få däcket tätt, ordna till spant o.dyl. kring röstjärnen samt att (kanske) skrapa friborden. Detta vid sidan av hela den långa lista med småsaker som vuxit fram under sommaren. Allt från fiffig mörkläggningsanordning till att göra avrinningsskåror på skrovets insida.

Båthuset blev något robustare i år - lite nya stöttor formgivna av pappa - och fick sig en ny presenning. Som fortfarande håller. Rekordtidigt tror jag också att jag är färdig med rengörning och undanstuvning av alla inventarier. Nu så här i mitten av oktober finns det inget annat att göra än att ta itu med det riktiga arbetet. Det är något jag har verkligen har väntat på.

1 november
Knappt har jag skrivit att båthuset blev robustare i år förrän de nordliga stormvindarna drar in rakt från sidan på mitt båthus. 20 sekundmeter och 16 kvadratmeter presenning är en dålig kombination. Framför allt när båthuset faktiskt kunde varit stabilare. Alla ben är förlängda (snålheten slår till varje år när jag tänker att jag ska göra nya) och det är där ställningen nu "knäar". Det står upp fortfarande, kanske tack vare att det ändå är rätt ordentligt förankrat, men lutar betänkligt. Några i all hast tillyxade extrastöttor och två rejäla tampar till en båtvagn en bit bort fixerade det hela (hoppas jag). Idag har det blåst mindre också. Jag får väl krypa till korset och investera i nya oskarvade ben.


1. Så här brutalt reagerade bommen på det nya storseglet.
2. Det ser inte så snett ut, men tittar man noga syns det hur snyggt benen har vikt sig.
3. Dessa rep gjorde i varje fall att jag sov lite lugnare.

8 november
Nu har båthuset återfått sin forna glans. En detalj har dock ändrats: det har flyttat på sig några decimeter i vindriktningen. Men det är bara bra, nu får stegen plats lite bättre. Kanske jag nu kan få ro och skruva bort lite grejer i helgen - och börja arbeta på riktigt.

9 december
Arbetet går långsamt så här i början. Jag har karvat ur små avrinningshål i landen så att vattnet inte ska stanna där hela sommaren. Dessa små trärena diken måste linoljas ett antal gånger innan de är funktionsdugliga. Nere i källaren går jobbet vidare med att fixa allt löstagbart. Bland annat limmar jag några av durkens skivor som spruckit. Skär bort lite rötat trä och limmar dit nytt. Kvarstår slipning och att fernissa. Bommen ska också fixas. Sprickan som uppstod i slutet av säsongen har jag limmat igen så gott det går. Sedan har hjälpsamma kollegor fräst ur ett ca 7mm djupt spår där jag sedan lade i en ny bit och limmade fast. Hoppas den nya biten bara är av tillräckligt god kvalité. Lagom till att den första perioden av limning har jag införskaffat en hel låda med gummihandskar. Lite sent, men bättre det än aldrig.

Mitt stora bekymmer (som i och för sig redan nästan är löst) är babords röstjärnsspant. Det är ganska lite funktionell ek kvar där. Trogna läsare minns givetvis lagningarna uppe vid däcket för två år sedan. Skadan på spanten var lite värre än jag trott så det är bara att ta bort. Jag började peta lite härom dagen och blev genast missmodig. Vilket jobb blir det inte att byta hela detta spant, och vilken tid kommer det inte att ta från annan viktigt. Men efter lite rådfrågning och tankearbete kändes det hela mer överkomligt - och nästan redan färdigt. Det går mycket bra att skarva vid det dåliga partiet bara. Lamellimma en ny bit och snedlaska in det på det gamla. Det kan väl inte vara så svårt... Hoppas bara jag får ut det som ska bort så helt som möjligt, så att det går att använda den gamla biten som mall till den nya. Jag ska genast inköpa en japansåg.


1. Små söta diken för vattnet att porla i, hoppas de ligger på den lägsta punkten bara!
2. Bommen steg tre. Återstår att slipa, betsa och fernissa.
3. Uj, uj, uj så spanten ser ut. Men vad fint det kommer bli när det är lagat!

29 januari
Det börjar bli kallt ute. Dessutom är piptobaken slut, så det finns få saker som lockar med att ta en tur till varvet. Nere i källaren är det rökförbud men åtminstone varmt. Slipning och lackning av bom och lite durk etc. Återigen påminns jag av det svåra i att få en, så att säga, partikelfri yta. Detta är ett återkommande förtret. HUR gör man för att slippa luftbubblor, damm och annat som förstör glansen - och glädjen med att fernissa mahogny? Bäst yta blir det efter våtslipning, men då glänser det ju inte så mycket.

Nere på varvet sågas det spant eller pillas loss gammal färg, spackel och en och annan dukbit. Föremålet för mitt huvudsakliga intresse är området kring förpiksluckan. En förmodad storbov i läckagefallet.


1. Ständigt detta lappande och skrapande av däcksfärgen. En ny duk skulle hjälpa. Men, men...
2. Kan det vara här det läcker vatten tro. Hittade spår av originalduken.
3. Nu ser det bättre ut. Friskt trä, men å andra sidan i behov av skarvning om det ska bli någon segling.

26 februari
Arbetet går långsamt. Det känns inte som om finns så mycket att göra (jo, tjenare!!). Lite småskrap, småslip, smålackning, smålimning etc... Det är liksom bara att vänta på varmare väder så att slipning, limning och målning kan göras i båthuset. Ser mycket fram emot våren och sommaren. Bommen har dock blivit färdig (nästan) och det mesta är färdigfernissat i källaren. Det är bara det sista lagret kvar - när jag väl fått reda på hur jag ska undvika de pariklar som så att säga dröjer sig kvar i ytfinishen. Osså har båthuset nu fått väggar runt om. Förhoppningsvis ska det väl hjälpa något mot allt för stor uttorkning när solen börjar ligga på och vindarna blir varma.


1. Nu ser i varje fall bomnocken ut som den brukade - förutom den snygga lagningen förståss.
2. En lyckad limning gör en träbåtsägare glad.
3. För att inte tala om en lyckad betsning.

Föresten: jag har varit i Stockholm och hämtat ut de nygamla renoverade seglen. Storseglet har nu mer rätt siffror. För första gången (i min ägo) kommer Gugglan att kunna lysa med sitt eget nummer över havets brus. Spinnakern fick sig också en genomgång, men eftersom jag inte ens har riggat för den så dröjer det väl innan den får se dagens ljus.

mars
Efter ett högst försvarligt och på alla sätt korrekt påpekande från min syster ska jag självklart nämna att hon har sytt nya och mycket stiliga överdrag till de nya madrasserna. De senare inköptes å IKEA och skars till efter de gamla (de var verkligen inte fräscha). Därefter sydde Ylva överdrag av tyg vi hittade hos den lokale försäljaren. Till riktigt bra pris också. Färgen blev mörkgrönt, skönt att slippa det allt för vanliga marinblåa. Självklart var vi så fiffiga att vi köpte tyg så att det även räckte till förpiksmadrasserna (som inte är inköpta än - Erik får tyvärr genomlida ännu en sommar på en gammal madrass, med gammalt överdrag dessutom).

På renoveringsfronten går det sakta framåt. Bommen är helt klar och runt förpiksluckan har nu uppbyggnadsfasen inletts. Faktiskt inleddes den med att jag tog bort ännu en list och gjorde en ny (den var tämligen uttjänt). Valen står här alltid mellan att göra den ordentligt och snyggt och bara hjälpligt. Jag planerar att lägga på ny duk nästa vår, och då ska allt bort igen. På färgaffären sa de att det är för tidigt med Sika-flex. Jag som vill börja sätta ihop saker nu!!! Får väl nöja mig med att lappa lite däcksduk och linolja någon vecka till.

1 april
Det verkar inte som om det hänt så mycket i mars. Men det har nog rullat på "i det tysta". Månaden avslutades med att jag avbildades i Kuriren, fotografen var väl ute och letade lite vårtecken kan jag tro. Äntligen har jag fått mina nya spant. De blev rejäla. Jag har försökt att såga till dem så gott som det går innan jag ska fasa av de bitarna som sitter kvar i båten och sedan göra motsvarande på de nya. Sedan är det bara att köra på. Blir bara avfasningen rätt - att inte för mycket trä försvinner - är väl resten en smal sak. Peppar, peppar. Äntligen har jag också börjat att sätta dit bitarna runt förpiksluckan. Men om det blir så där supertätt vet jag inte. Det visar sig väl i sommar. Nästa vår hade jag tänkt duka om däcket. Vi får väl se hur det blir med det...


1. Återuppbyggnadsfasen inleds med lappning och lagning (nästa år ska det göras ordentligt!?)
2. Här har det redan lappats lite - och mer blir det väl innan det är klart
3. Gamla och nya spant - gissa vilka som är vilka! Det var verkligen dags att byta dem.

9 april


1. Mer och mer tätat, kanske det blir tätt också...
2. Ett stycke snedlask. Återstår det mest läskiga: att såga av de nya spanten.
3. Och i källarn lackas det, med varierat resultat. På't igen...

14 april
Bosse har varit på besök några dagar och sattes givetvis i arbete. Jag hade förberett med att "hugga" till det nya spantet och resterna av den gamla. Det tog sin tid och jag blev varse att det är hårdare att hugga i ek än furu. Hålen borrades upp (jag bultade istället för att nita) och det hela måttades in. Sedan kom den stora limdagen! Och allt kom på plats. Härligt.
Mycket annat har också blivit gjort. Listerna kring förpiksluckan är helt monterade. Skrovet (under vattenlinjen) är hjälpligt avslipat och grundmålat. Området kring vattenlinjen är ordentligt skrapat - än en gång hittade vi kokor av gammalt spackel. Men vi hittade också den lilla urfrästa linjen som markerar var vattenlinjen ska vara. Kanske den blir lite bättre i år. Några snedlaskar har limmats till - med spännband runt hela båten, och de bitar av däcksduken som är lappat är slipat och grundmålat.


1. Förpiksluckan är klar, förutom biten i fören som slutgiltigt ska täta till det hela.
2. Bosse har börjat skrapa vattenlinjen.
3. Veckans huvudaktivitet - att få dit det nya spantet.
4. Fredrik i limtagen.
5. Så här stiligt ser nya spantet ut
6. Däcket har blivit fläckigt.

15 april
En otroligt varm dag. Premiär för kortbyxor! Slipning av borden kring vattenlinjen, oljat de samma och grundat med Primocon nästan upp till vattenlinjens övre kant. Ett lager till ska det bli innan den "vanliga" grundfärgen går på. Jag vet inte om den egentligen behövs, men det kan väl knappas skada. Sedan ska jag måla vattenlinjen - sen kan jag lägga på bottenfärg och blötlägga insidan av skrovet. När jag kommit dit hän kan jag syssla med allt annat på däck och på friborden. Däcket har också fått sig grundfärg och ett lager Interdeck. Kanske det sista lagret kommer på först efter sjösättningen?

20 april
Denna vecka blev inte riktigt lika varm, knappt målningstemperatur. Men en hel del småsaker fortsätter att komma på plats. Bland annat vattenlinjen - detta elände på klinkerbyggda båtar. Ännu värre blir det när markeringarna i borden inte verkar stämma. Men i år har jag slaviskt (nåja, nästan) följd dessa frästa linjer, vi får väl se om det blir någon bättring från i fjol. Nästa år tänkte jag skrapa friborden helt och hållet - kanske också resten av skrovet, och då måste jag veta hur vattenlinjen går. (Men vänta nu, skulle jag inte ta däcksduken nästa år...?) Om listan var lång inför denna säsong verkar den bli än längre inför nästa. Det får nog bli ett friår för att klara det. Men, men, jag ska väl segla en sommar först...

7 maj
Ur allt virrvarr har en viss enhetlighet till slut visat sig - precis som alla andra år. Småfläckar har lappats, målats och lackats. Det har tätats lite här, borrats lite där och skruvats lite över allt. Vissa dagar har jag haft kortbyxor inne i båthuset, andra dagar har det varit ylletröja och mössa - och det bara de senaste dagarna! Det har minst sagt varit varierande väder. I går rollade jag däcket. Jag tätade också torrsprickor med ettan. Båten är alltså klar att sjösätta. Vattenfyllningen fortsätter i och för sig och nu rinner det bara ur klinkerskarvarna i fören. Kanske mina pumpar klara den anstormningen på lördag? Idag fernissade jag lite "ytmahogny". Det vill säga förpiksluckan, mittfisk, fören och relingen. Den sista skvätten Schooner räckte precis. Jag har nu bestämt mig för att lämna den varan och övergå till annan fernissa. Schooner "skinnar" sig så fort burken är halvfull, det går inte att komma ifrån och svinnet blir för stort. Det är inte glansen värd.

Vattenlinjen är också klar. I möjligaste mån följde jag de frästa linjerna i skrovet. Får väl se om det blir bra. Snygg är den i varje fall. Tjockleken varierar lite över skrovet, precis som den ska. Midskepps är den faktiskt bara fem centimeter bred - så smal har jag nog aldrig haft den förut.


1. Resultatet av det som Bosse påbörjade ovan.
2. Det är aldrig så snyggt som precis före sjösättningen
3. Som sagt... Men ett granskande öga kan se att det finns detaljer som ännu inte fått sig en strykning.
4. Och visst fattas det vissa detaljer på däck - men Gugglan sjunker inte utan dem. Hoppas jag.
5. Så här veckan innan sjösättning är det mer vatten inne i båten än utanför (se slangen) - hoppas på radikal ändring efter lördag.
6. Siktet inställt på den 12 maj.

12 maj
Så flyter Gugglan återigen i sitt rätta element!! De många torra vindarna under året tog ut sin rätt och det skvalade mer än vanligt. Men nu vid niotiden var det rätt lugnt - men långt ifrån heltätt. Det kalla vattnet gör också sitt till. Båthuset plockades snabbt ihop och lades på hög. För omväxlings skull gjorde jag lite noteringar om vad som måste bytas ut och vad som ska sitta var. Det underlättar liksom till nästa gång det är dags att bygga upp det. Om det sker här i Söderhamn eller på varvet i Uppsala ska jag låta vara osagt.

Efter lite trimning av pumpar och slangar kunde jag småplocka lite med ditt och datt. Det är alltid skönt att "inte direkt syssla med nått speciellt". Jag har belagt mig själv med rökförbud till sjösättningen, men nu kunde jag alltså sätta mig i sittbrunnen, hälla upp lite kaffe och tända årets första pipa på sjön. Och solen lyste!

Självklart kunde jag inte hålla mig från att göra vissa arbeten på båten. Sittbrunnslocken monterades loss och jag pluggade de gamla hålen och smorde gångjärnen - det behövdes verkligen. I morgon ska de lackas och sedan skruvas dit. Några jobb på däck är också kvar, och så att skruva dit röstjärnet förståss. Sedan är det riggen och de nya seglen (med rätt nummer) som gäller, och så en lång solig sommar med segling.


Gugglan guppar glatt!

Kungöresle å den 12:e maj 2007:

Vatten i källaren...

...har jag inte, men en hel del av det i kölsvinet. Åtminstone tidigare idag. Gugglan har alltså hamnat i sitt rätta element igen. Utan att göra något större väsen av sig landade två ton köl (med vidhängande träplank) i Söderhamnsån, tidig lördag morgon. Konstigt att några rostiga bultar kan hålla en sån tung sak ihop med resten av båten.

Precis som det ska vara glänser allt (nåja, nästan) lite extra så här de första veckorna, innan sol och salt tar kål ytfinishen. Men för varje år blir också grundjobbet bättre på fler och fler ställen. Så årets glans är inte bara yta. Men ett tränat öga kan säkert hitta både en och två skavanker.

Om man inte är så intresserad av att leta skavanker kan man alltid hoppa ner i sittbrunnen en solig dag och ta en kall öl. Eller så kan man kasta loss, styra ut ur hamnen, stänga av motorn, dra i några snören och bara höra klucket mot borden. När man kommer iland får man alltid en hopp-i-land-sup. Så varför inte hänga med på en tur eller två?

Huvuddelen av årets segling kommer att bedrivas i Stockholms skärgård. Söderut till Nyköping, västerut till Uppsala och österut till (vågar jag säga) Åland... Kanske landar vi vid en hamnplats nära dig? Om inte, så är du välkommen ombord i varje fall!

Med hopp om möte i monsun (eller hellre 6-8 sekundmeters halvvind...)

Fredrik


25 maj

Oförtrutet går finliret vidare - när ska väl Gugglan bli med mast? Det sista jag gjorde idag var att sätta fast förpiksluckan. Den passade inte. Något måste ha kommit dit lite snett, jag blir tvungen att hyvla bort lite så att luckan går igen ordentligt. Skåda också den enromt fiffiga låsningen till hackbrädet. Nu slipper jag fräsa över att rorkulten alltid hoppar ur läge. Röstjärnet är också på plats, och spantbultarna är avsågade och rundade. Området kring mastgenomföringen har fått sig en liten uppfräschning - förhoppningsvis också lite tätare än förr. Allt börjar alltså komma på plats. Det är inte mycket kvar innan premiärturen (vilken i och för sig brukar genomföras innan allt är helt klart). Om vädret tillåter kan det bli nästa helg. Det ser jag verkligen fram emot!


1. Bobordssidans spant, röstjärn och hylla är bevisligen på plats. Ficklampan också - och paddeln.
2. Hackbrädet i obrukbart läge...
3. ...och hackbrädet i full beredskap för tjänstgöring så att kapten ska kunna ta sig en kopp kaffe.



Sommarsäsongen 2007