Dag 1, Uppvärmning (från -5°C till +25°C)
Inträngda bland andra First och Oceanis båtar
såg det inte ut att bli mycket segling denna första dag.
Efter bunkring och övriga förberedelser togs dock gemensamt
beslut att trotsa alla förtöjningar och ge oss ut till
vattnen utanför Kalamaki hamn för match racing. Kampen kom
att stå mellan våran Chrisopigi, dominerad av pitebor
och Artemon som dominerades av umebor. Båten upplevdes
mer lik att segla en husvagn än en racer. Styrbord och babord
fanns dock som utnyttjades väl i denna test segling.
Trimningen bestod förutom skot, av uthal för rull storen och
skotpunkt för rullgenuan. Inte mycket att göra för 9 stora
starka karlar. Gott om plats dock för att njuta av sensommar
solen. För fyra man i besättningen väntade dock arbete.
Skeppet skulle frigöras från havets växter under
vattenlinjen med hjälp av medhavda isskrapor. Efter denna övning
var alla övertygade om hennes duglighet för kappsegling.
Åter till hamn för att bryta upp förtöjningarna
igen och lägga till med aktern mot piren som brukligt är i
grekiska hamnar. Ett stort gäng servicefolk från Vernicos
Yachts hjälpte rutinerat och vänligt till med förtöjningarna.
Vilken semester, och nu skulle det ätas. Grekisk sallad, Ouzo
och massor mera. Så kom det att se ut hela veckan. Det
talades redan om att fasta efter hemkomst. Efter bekantskap
med de andra ca. 70 besättningarna från världens alla hörn
vid gemensam middag och diverse erfarenhetsutbyten var det
dags att knyta sig. Undertecknad hade för övrigt självmant
valt att dela förpiken med Mr. Sleep Loud. Att somna
in först var ett måste. Inga problem efter den middagen.
|
Dag 2, Eskadersegling
Från Kalamaki till Egina i lätta vindar.
Fullständigt odramatiskt. Järn genuan fick göra en del av
jobbet. Planering för den kommande veckan pågick under färden.
Bl.a beslutades om ordnings schema för köket. Piteborna tog
på sig att inleda frukost serveringen som därefter skulle övertas
av två andra. Det kom att visa sig att piteborna skötte
serveringen utmärkt hela veckan. Frukosten stod framme hela
tiden. Yoghurt, juice, ost och grönsaker förvarades dock i
kylboxen som för övrigt fungerade utmärkt och var fylld med
is och annat hela tiden. En eloge till Mr.Supermarket
som skötte uppgiften både frivilligt och med ära.
Angöringen i Egina hamn blev lika
odramatisk som seglingen. Vi var för övrigt bland de första
båtarna i hamn så här fanns gott om plats i den annars
ganska trånga hamnbassängen. Back på fjärrkontrollen till
ankarspelet i fören och backa in. Tavernan 20 meter ifrån förtöjningen
uppsöktes genast. Efter en stund låg de 70 båtarna snyggt
och prydligt uppradade längs kajen. Nu visade sig den
engelska besättningen med sin speciella utstyrsel för första
gången till allas förtjusan. Äldre damer och herrar med
T-shirts liknande reklamen i "Bregott fabriken".
Skepparen hade dessutom riktigt skägg ända ned till bältet.
Vilket gäng. Våra svarta lag
T-shirts med ASSIDOMÄN emblem på bröstet
stoppades ned och blev aldrig kollektivt använda efter detta.
Senare denna eftermiddag uppsöktes byns minsta och enklaste
restaurang till Mr.Gyros stora glädje. Fem stycken
Gyros (pitabröd med diverse innehåll) slank ned efter en del
missförstånd vid beställningen. Nu hade det ätits färdigt
för dagen.
|
Dag 3, Först i mål
Äntligen skulle det kappseglas. 17 NM till
Poros. Vindhastigheten vid starten var ca. 2 m/s som sedan kom
att öka till 3 m/s för att sedan avtaga successivt.
Startlinjen skars på skottet och vi var, som vi uppfattade
det, i klar ledning i Oceanis klassen. Efter 2 timmars segling
blekte det ut och ett magplask kunde observeras vartefter allmänt
badande vidtog. Övriga fältet seglade tappert vidare. Vi räknade
snabbt ut att tidsgränsen ej skulle kunna innehållas varpå
motorn gick igång. Efter någon timme kunde övriga fältet göra
samma konstaterande. Nu var vi först, oavsett klass. Bråttom
till Poros för nu skulle det ätas igen. 2700 rpm på dieseln
som för övrigt fungerade utmärkt hela veckan.
En vacker syn mötte oss vid inseglingen mot
hamnen i solnedgång. En pittoresk liten by på en kulle i
klassisk grekisk stil. En av umegrabbarna, Jimmy, hade försmäktat
på ön vid ett tidigare tillfälle och tog oss raka spåret
till byns bästa restaurang. Grekisk sallad, Ouzo och en stek
av sällan skådat slag. Hög stämning trots utebliven
platssiffra i seglingen. Det senare dock klart sekundärt.
Nere vid hamnen vidtog besök i samtliga av de många och
trevliga pubarna. Full rulle fast det var sent på säsongen.
Enligt en av pubägarna skulle det bommas igen för vintern
veckan efter. Vi såg inga tecken på vinter här.
|
Dag 4, Genom fältet baklänges
12 NM till Hydra. Enligt resepropagandan hade
man utlovat stadigt NO 6-12 m/s för hela veckan. Propaganda kan
dock ej mäta sig med vädrets makter. Något mera vind än dag
1 räckte dock till en genomförd segling denna dag. Vid starten
var vi som vanligt först men därefter seglades vi om av alltför
många. Placeringen har glömts bort eftersom detta som sagt,
var sekundärt. Prisutdelning i en gammal borg med passivt
deltagande från vår sida. Våra adepter på Artemon
visade sig vara före i mål till vår förtvivlan.
Hydra blev en trevlig bekantskap även fast vi
förtöjde bredvid den lokala transportbåten som medförde
diverse ohyra. Lossning och lastning av densamma gick i sakta
mak. Ingen stress här inte. Biltrafik fanns inte på ön vilket
medförde att åsnor användes som transportmedel. Restaurang
besök följde i vanlig ordning. Denna eftermiddag till och med
två gånger.
|
Dag 5, Simma i mål
13 NM till Ermioni. På grund av svaga
vindar avkortades banan strax efter starten. Raka spåret till
mål. För oss blev det inte rakt då vind vridningarna
tycktes straffa oss mer än våra konkurrenter. Efter många
och långa timmars kamp blev vi slutligen tvungna att simma
skutan över mållinjen för att klara tidsgränsen. Medhavda
långa simfenor drev på i mätbar båtfart. Det bör här
tilläggas att även andra båtar praktiserade samma teknik.
Detta kunde vi tillåta oss då större delen av övriga fältet
redan satt vid kajen och solade.
Ermioni som är en liten och inte speciellt
mysig hamn, ligger på Peleponesos ön, och kan mer liknas vid
en låglänt by var som helst i Grekland. Besättningen ifrån
Chrisopigi, som för övrigt höll ihop vid nästan
varje restaurang besök under veckan, gjorde den gemensamma
bedömningen att de svarta oliverna i greksalladen denna gång
inte var till sin fördel. Mätta, men denna gång inte fullt
belåtna lämnade vi stället till förmån för båtliv.
|
Dag 6, Revansch
19 NM till Porto Heli. Nu var det inte frågan
om att vinna. Nu skulle det domineras. Starten genomfördes
enligt tidigare mönster varefter samtliga båtar gled förbi
i sakta mak.. Samtliga i besättningen utom vår vän Jimmy
gick till kojs uppgivna. Efter någon timmes glidande med
vindstyrkan 1 m/s knakade det till i husvagnen varpå samtliga
sovande ställde sig i givakt på däck. Nu skulle det seglas.
Snabbt konstaterade vi att övriga båtar hamnat långt fram
men även långt ner i lä. Vid vindökningen vred det 90°
och vi var helt plötsligt nästan först. Efter kustremsan
hade vi dessutom mer vind och såg nu vår chans att dominera.
Som en av de första båtarna i mål kalkylerade vi med vinst
efter tidskorrigering men blev senare nedslagna med vår 6:e
plats. Artemon var dock rejält akterseglad.
Äntligen fick vi välja plats vid kaj igen.
Porto Heli blev en lämplig hamn att avsluta kappseglandet i.
Nu återstod pris ceremonin som kom att visa sig vara av det
större och pampigare slaget. Inga pokaler till oss men desto
mera mat. Alla nöjda och väldigt glada.
|
Dag 7, Sjösjuka och veckans begivenhet
Åter till Poros och nu kom det vind. 12 m/s
rätt i näbben och en bra bit att gå. Sanna seglare som vi
var så kämpade vi på i motsjön som tilltog allt mer.
Seglen rullades in successivt till dess att 5 m2
storsegel återstod. Vår husvagn drev nu mer i sida än framåt
och vi valde att gå för motor. Härlig sjögång gav fina
bilder på båtar på väg till samma hamn. Härlig var den
dock inte för festglad som uppvisade klassisk sjösjuka.
Efter en stunds kamp med rodret och en hel del saltstänk påtalades
dock ett bättre befinnande.
Vid ankomst fick vi uppleva veckans
begivenhet. En besättning 08’or på en Oceanis 50 skulle lägga
till bredvid oss och backade långsamt in mot kaj. Ifrån
kajen hade en avloppstub sitt utflöde som färgade vattnet
likt grumligt vit Ouzo som en av oss påpekade. Hopp i land
kallen tycktes höra detta eftersom han drullar ned i spat med
kläderna på och mobiltelefon i fickan. En kort kalabalik
uppstår och vi skrattar högt och hejdlöst. Väl uppe
konstaterar man att mobiltelefonen ej fungerar längre och man
jagar iväg efter en hårtork. Väl tillbaka så snubblar han
på landgången och är 1 mm ifrån att drulla i varpå vi
utbrister i ytterligare ett jättegarv. Man blev lite
irriterade på oss som bara satt och njöt av uppvisningen. Därefter
uppsöktes samma restaurang som vid det tidigare besöket.
Steken var precis lika stor och god denna gång och vi smålog
emellanåt åt baduppvisningen.
|
Dag 8, Återresa
Raka spåret till Kalamaki. Garmin GPS ställdes
in på kurs som var spikrak efter att vi lämnat sundet ut från
Poros. Även denna dag förbrukades mer diesel än muskelkraft
att skota rull seglen. Lugn och fridsam dag förutom oljudet.
För att avsluta matorgien så gör vi ett besök på PizzaHut
i Kalamaki. Den sista natten efter en veckas kamp sover
undertecknad i salongen.
Hem igen via Budapest och avsked på
Arlanda. Alla överens om att veckan varit givande och mycket
trevlig även om toppresultaten och högsommarvärmen inte
infann sig.
|
Besättningen på Chrisopigi:
Mr. Sea Sick Staffan Blylod Umeå
Mr. Supermarket Jan Grönlund Umeå
Mr. Happy Benny Öhman Piteå
Mr. Comment Jimmy Jönsson Umeå
Mr. Gyros Bo Forsberg Luleå
Mr. Sleep Loud Stefan Höglund Piteå
Mr. Lagavulin Kjell Johansson Umeå
Mr. Red Nose Tomas Becker Piteå
Mr. Missing Sten Sunden Luleå
|
